Imorse vaknade jag halvfyra, sneglar mot C och ser att han ligger med ansiktet rakt ner i kudden. PANIK! Flyger upp och rullar över honom på rygg, rädd att han inte får luft men när jag väl vänt honom ser jag att han sussar så sött så.. Puh. Skräcken dom få sekundrarna var VIDRIG så nu fasar jag lite inför natten men förstår ju också att om han klarar av att rulla själv så ska jag inte behöva oroa mig.. Men kudden åker ut!