Collin har inte riktigt varit sig själv på sistone.. Rätt missnöjd och sömnen är urusel! Tycker så synd om honom när han blir ledsen men allt vi kan göra just nu är att finnas för honom, få honom att känna sig trygg och låta den här "fasen" ha sin gång. Han går från överlycklig till supermissnöjd på en nanosekund och har väldigt svårt att komma ner i varv när han ska sova. Att bli lämnad själv för att leka funkar bara en liten stund. Lillgrabben. 

 

Idag gjorde vi ett snabbt besök hos mamma och pappa/mormor och morfar som bjöd på lunch. Där var det roligt kan jag lova, för de hade letat fram min gamla stol, som även går att göra till en bil. Han rattade för fullt och såg himla nöjd ut. Sen slog tröttheten till och sen dess har vi myst hemma.