När bebis sparkar och bökar runt i magen.. Finns det något som toppar den känslan!? Och att plötsligt inse att det är VÅRAN bebis, en person, 50% jag, 50% R som ligger därinne. DET är övermäktigt. Så svårt att ta in men samtidigt så verkligt det bara kan bli. Vi ska bli föräldrar. Har vi förstått vad det innebär? Nej, jag tror inte det. Jag tror det är samma sak som när man blir gravid. Man måste uppleva det, för att kunna förstå. Surrealistiskt är rätta ordet. Blandat med tusen andra känslor som kommer och går under den här tiden. "Kommer vi räcka till?" "Hur blir vi som föräldrar?" "Kommer bebis ha mina eller R's ögon?" "Hur kommer förlossningen bli?" "Kommer jag fixa det?" Och så fortsätter det. Vissa dagar finns flera funderingar, andra dagar är jag hur lugn som helst. Allt jag vet är att vi är så redo för det här nya kapitlet i våra liv och ser fram emot det varje dag, pratar om det varje dag och längtar. Och det är egentligen det enda vi behöver. Denna fantastiska kärlek och längtan vi känner för en person vi aldrig träffat och som är en perfekt kombination av oss. ♥