Att graviditeten närmar sig sitt slut blev plötsligt så himla påtagligt nu när jag går in i vecka 30.. Jag känner sparkar flera gånger varje dag men vill minnas att de var mycket hårdare när jag bar på Collin. Med honom kunde jag vakna på nätterna av att kickarna var så starka. Men det är ju ändå flera veckor kvar innan denna lillplutt ska ut så jag ska inte säga för mycket, hehe.. ^^, Mycket kan hinnas ändra!

 

Jag älskar att jag kan lägga all min uppmärksamhet och allt fokus på C just nu så det är faktiskt något som börjat gnaga lite.. Kommer han känna sig bortvald när jag (säkerligen) behöver spendera mycket mer tid med bebisen i början? Kommer han känna att jag inte har lika mycket tid till honom? Jag vet att tankar som dessa inte bör ta allt för stor plats men de finns där, och känns lite extra vissa dagar..