Lördagen den 16 maj, runt 4:00 på morgonen vaknade jag av en värk. Inget konstigt egentligen, har ju känt av förvärkar ett tag så tänkte inte speciellt mycket på det utan somnade om. Vaknade rätt omgående av en till värk som höll i sig en stund och när ytterligare en kom bestämde jag mig för att gå upp och ta två alvedon. Vid 4:30 hade jag fått några på rad och kände då att jag kanske skulle börja klocka dom. Upptäckte snart att värkarna var regelbunda och kom med 3-5 minuters mellanrum, och höll i sig från 40 sekunder upp till två minuter. En, en och en halv timme senare värmde jag vetekudden och väckte R då jag kände att dom började göra ONT. Ringde också förlossningen i Falun för att rådfråga hur vi skulle göra och om det verkligen kunde vara riktiga värkar. Tänk om vi åker in och dom avtar!

 

Fick rådet att vänta en stund om jag kände att jag klarade av det. Men då Falun för övrigt hade fullt och jag kvarten senare tyckte att värkarna blev mer intensiv ringde vi till Huddik för att göra dom förberedd på att vi kanske skulle komma. Klockan 8:00 rullade vi hemifrån och värkarna gjorde mer och mer ont. Kände dock fortfarande att jag inte ville att vi skulle ringa/sms:a någon - utifall jag inbillade mig, haha. Mot slutet av bilfärden (som tar ca 1,5 h) tyckte jag att det började bränna och värkarna höll i sig allt längre. 

 

En undersökning gjordes på en gång när jag kom in och där kunde barnmorskan konstatera att jag var öppen nästan 5 cm. Blev flyttad till ett förlossningsrum och fick byta om till "förlossningskläderna". Här undrade dom också om jag ville ha någon bedövning och jag vill minnas att jag sa att de kunde ta vad som helst. Epidural kom på tal då jag ratade lustgasen och barnmorskan skulle gå och prata med en läkare, som tydligen hade så fullt upp så ville jag ha bedövningen skulle de ge mig den så fort han var klar med det han höll på med. Inte mig emot, här ville jag bara att smärtan skulle försvinna. Mensvärk x1000! 

 

Ryggbedövningen hjälpte lite för bra - fick någon enstaka värk per timme och som knappt kändes. De tog också hål på fostervattenhinnan under den här tiden. När nästa undersökning gjordes hade jag knappt öppnat mig något mer så då sattes värkstimulerande dropp in och efter det gick det undan! På en timme öppnade jag mig helt och 20 minuter efter första krystvärken, klockan 16:44, var han ute! Världens finaste prins, 3470 g och 51 cm lång ♡