Mina favoritreceptThis is US!
När bebis sparkar och bökar runt i magen.. Finns det något som toppar den känslan!? Och att plötsligt inse att det är VÅRAN bebis, en person, 50% jag, 50% R som ligger därinne. DET är övermäktigt. Så svårt att ta in men samtidigt så verkligt det bara kan bli. Vi ska bli föräldrar. Har vi förstått vad det innebär? Nej, jag tror inte det. Jag tror det är samma sak som när man blir gravid. Man måste uppleva det, för att kunna förstå. Surrealistiskt är rätta ordet. Blandat med tusen andra känslor som kommer och går under den här tiden. "Kommer vi räcka till?" "Hur blir vi som föräldrar?" "Kommer bebis ha mina eller R's ögon?" "Hur kommer förlossningen bli?" "Kommer jag fixa det?" Och så fortsätter det. Vissa dagar finns flera funderingar, andra dagar är jag hur lugn som helst. Allt jag vet är att vi är så redo för det här nya kapitlet i våra liv och ser fram emot det varje dag, pratar om det varje dag och längtar. Och det är egentligen det enda vi behöver. Denna fantastiska kärlek och längtan vi känner för en person vi aldrig träffat och som är en perfekt kombination av oss. ♥
Men nu sitter jag här och gråter.....så fint skrivet! =)
Jag är helt säker på att ni kommer klara det helt galant och bli en super mamma och pappa. Å du kommer absolut klara en förlossning. Kämpigt, ja visst det är det men så värt det när den lille äntligen ligger i ens famn =) Jag hade det som målbild hela tiden , det och den lilla babysängen som stod bredvid min i förlossningsrummet....Snart, snart, snart har jag en liten bebis där låg jag och tänkte =)
// Kram från faster (usch faster låter hemskt, men jag lovar att bli en snäll sådan ;)
Ni kommer att klara det galant vännen =) Värt var enda minut tills man har den lille i sin famn och kärleken man får ge resten av livet, det är underbart! =) Ps, tänk vad kul vi ska ha med våra familjer i framtiden ;)
Sådär tänkte vi med. "Hur gör man när man kommer hem igen från bb med en bebis i famnen?" "Kommer vi att klara av att ta hand om bebisen?!" men när allt var klart så VILLE vi åka hem (tidigare än vi egentligen behövde) och när vi kom hem så kändes allt så naturligt. Det var liksom självklart. :)
Och förlossningen - den fixar du! Och skulle inte du fixa det så fixar kroppen det! :) Åååh, ni har verkligen det bästa som finns framför er. Jag blir alldeles avis (tills jag inser att jag faktiskt ska få göra det själv snart igen!) :D